Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nuvarande gamla-Kijev, där den lillryska och polska
adeln bodde och där husen voro byggda med en viss
nyckfull egenart.
En gång vid ett sådant tillfälle blev han i sin
försjunkenhet nästan överkörd av ett gammaldags polskt
adelsekipage. Den knävelborrsprydda kusken gav
honom ett ordentligt piskrapp från sin bock, men
häröver råkade den unga djäknen i raseri. Med
besinningslös djärvhet grep hans näve i ett av bakhjulen
och bragte vagnen att stanna. Men kusken, som
fruktade att få svar på tal, rappade till hästarna — de
satte i väg, och Andreas, som lyckligtvis hann rycka
handen tillbaka, slungades till marken med ansiktet
mitt i dyn.
Då ljöd ett klingande skratt ovanför hans huvud.
Han såg upp och varseblev i ett fönster en flicka av
underbar skönhet — något sådant hade han aldrig sett
förut. Hon var mörkögd och samtidigt så vit som snö
i de första morgonstrålarna. Hon skrattade av full
hals, och detta skratt gav hennes bländande skönhet
en ännu större trollmakt. Förbryllad blev han stående
och stirrade på henne, medan han frånvarande och
mekaniskt strök bort smutsen ur sitt ansikte, utan
annat resultat än att han tygade till sig ändå mer.
Vem var månne den vackra flickan? Han frågade
tjänarna, som i dyrbara dräkter skockade sig vid
porten för att höra på en ung banduraspelare. Men de
skrattade honom upp i hans smutsiga ansikte och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
