Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon pyntade honom och hittade på tusen dumheter,
allt med denna barnsliga lössläppthet som utmärker
de flyktiga polskorna och vilken nu försatte den
stackars djäknen i ännu större förlägenhet. Han gjorde
en löjlig figur, där han stod med munnen öppen och
oavvänt stirrade in i hennes bländande ögon.
Då blev hon plötsligt skrämd av något buller
utanför dörren. Hon bad honom gömma sig under sängen,
och så snart oron var förbi ropade hon på sin
kammarjungfru, en fången tatarflicka, och befallde henne
att försiktigt föra ned honom i trädgården och därifrån
skicka honom över planket.
Men denna gång förfogade sig vår unga djäkne
inte lika lyckligt över palissaden. Nattvakten vaknade
och rappade honom med besked på benen, och det
tillskyndande gårdsfolket pryglade honom åtskilligt ännu
ute på gatan, ända tills hans snabba fötter frälste honom.
Härefter var det mycket farligt för honom att gå
förbi vojvodens hus, ty tjänstfolket var ovanligt
talrikt. Ännu en gång mötte han henne; det var i katolska
kyrkan, hon märkte honom och smålog som mot en
gammal bekant. Sedan såg han blott skymten av henne
en sista gång; ty kort därpå reste Kovnovojvoden
därifrån, och i stället för den sköna mörkögda polskan
tittade ett obekant runt ansikte ur hennes förra fönster.
— — —
Allt detta tänkte Andreas på, där han lät huvudet
hänga och sänkte sina ögon i manen på sin häst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
