Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta allmänna festande hade någonting förtrollande
över sig. Det var icke ett orkeslöst drickande för att
dränka sorgerna; det var helt enkelt en munterhetens
ursinniga fest. Var och en som kom hit, gav på båten
allting som dittills sysselsatt honom. Han gjorde en
konst i allt förgånget och hängav sig bekymmerslöst
åt friheten och kumpanerna; varken han eller någon
annan hade härefter hus och härd, föräldrar och
fränder — bara den fria himlen och den evigt glada själen.
Härav uppstod denna galna munterhet, som inte
kunnat flyta ur någon annan källa. Ofta berättades
där historier för en lyssnande hop, som lättjefullt
lägrat sig på marken omkring; och dessa befängda lögner
kunde andas en så levande humor, att det fordrades
saporogens hela kallblodiga yttre för att bibehålla en
orörlig min och inte ens darra på mustaschsnibben —
en egendomlighet, som än i dag skiljer sydryssen från
hans övriga slaviska bröder.
Det var en larmande och drucken fröjd, men med
allt detta var Sitsch dock icke någon sådan svart krog,
där människan finner glömska i en dystert konstlad
glädje. Det var som i en förtrolig krets av skolkamrater.
Blott med den skillnaden, att de gjorde utritter med
femtusen hästar i stället för att sitta under pekstickans
herravälde och höra på lärarens vämjeliga förklaringar;
och i stället för ängen och bollspelet hade de nu de
ändlösa vidderna, på vilka tataren gluttade fram med sitt
snabba huvud och turken spejade orörligt och bistert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
