Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ostap och Andreas kastade sig med hela sin
ungdomliga hetta ut i detta hav av frihet, och de glömde
med detsamma både föräldrahem och seminarium och
allt annat, som tidigare hade rört deras själ; de gåvo
sig helt det nya livet i våld. Allting intresserade dem:
både de obundna sederna och de föga invecklade
lagarna och föreskrifterna, vilka dock stundom föreföllo
dem för stränga mitt i en så självsvåldig republik.
Om en kosack gjorde sig skyldig till stöld — även
då det gällde en ren obetydlighet — betraktades detta
som en skymf för hela kosackståndet. Man band
honom som ärelös vid skampålen och lade bredvid
honom en påk, med vilken varje förbigående var skyldig
att ge honom ett slag, ända tills han sålunda var slagen
till döds. En gäldenär, som icke betalade, blev smidd
med kedjor vid en kanon; han fick sitta där ända till
dess någon kamrat köpte honom fri och betalade
gälden i hans ställe. Men det djupaste intrycket gjorde
på Andreas det straff, som var utmätt för mördare.
Man grävde inför mördarens ögon en grav, sänkte
honom levande ned i den och lade sedan över honom en
likkista, som innehöll den dräptes kropp. Därpå fyllde
man graven igen över dem båda.
Ännu länge efteråt ryste Andreas över detta
förfärliga straff, och oupphörligt såg han för sig denna hemska
likkista med den levande begravna följeslagaren.
De båda unga kosackerna kommo snart på god fot
med kamraterna. Ofta drogo de ut på stäppen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
