Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Han talar bra», tänkte Bulba.
»Tro bara inte, mina herrar, att jag säger detta för
att bryta vår ingångna fred — Gud bevare mig för
dylikt! Jag säger det annars bara. Och dessutom
befinner sig Herrens tempel hos oss i ett sådant skick,
att det är synd och skam. Hur många år har inte Sitsch
redan bestått genom Guds nåd, men under hela denna
tid har vi inte bara vanvårdat kyrkan utvändigt —
nej, vi har inte gittat ge helgonbilderna ens den ringaste
utsmyckning, ingen har så mycket som smitt en
silverram åt dem. Allt vad de har fått är vad en eller annan
kosack överlåtit i sitt testamente, och det var
erbarmliga gåvor, för nästan allt en kosack äger super han
ju upp under livstiden. Men detta tal håller jag alltså
inte för att vi skulle börja krig mot de otrogna. Vi har
slutit fred med sultanen, och det vore en stor synd att
bryta den ed vi har svurit vid vår heliga tro.»
»Sådär, nu har han trasslat in sig», sade Bulba för
sig själv.
»Ja, ni ser alltså, gode herrar, att vi inte kan börja
krig; vår riddarära förbjuder det. Men hör nu vad jag
har tänkt mig i all min enkelhet. Kan vi inte släppa
ut en del ungt folk till sjöss och låta dem titta lite
närmare på Anatoliens kuster? Vad menar ni om den
saken, mina herrar?»
»För oss ut, för oss alla ut!» skrek hopen från olika
håll. »Vi är färdiga att offra huvudet för vår tro!»
Koschevojen blev förskräckt. Han ville visst inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
