Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saporoghären och trots sin självsåldiga yttre oordning
alltid visade en välberäknad organisation i striden.
De beridna kosackerna trängde långsamt framåt,
utan att anstränga hästarna; fotfolket följde nyktert
efter fororna, och hela lägret rörde sig blott nattetid.
På dagarna rastade man, i någon mänskotom ödemark
eller i skogarna, som det på den tiden ännu fanns
tillräckligt av. Spanare och kunskapare sändes ut för att
samla tidender och taga reda på var man befann sig
och vad som var att göra. Så uppenbarade kosackerna
sig ofta på orter, där man minst kunde vänta dem,
och då fick allt levande säga farväl till livet. Byarna
slukades av eld; nötboskap och hästar stuckos ned på
stället, om man ej kunde släpa dem med efter hären.
Det kunde synas som om saporogerna mera
grasserade än tänkte på fullföljandet av sitt fälttåg. Håren
skulle resa sig vid uppräknandet av de barbariska
ogärningar, som de begingo överallt var de tågade fram.
Slaktade spenbarn, avskurna kvinnobröst, från fötterna
till knäna flådda fångar, som sedan släpptes fria —
med ett ord, kosackerna betalade med rundlig ränta
sina gamla skulder.
När abboten i ett kloster hörde att de närmade sig,
sände han två munkar för att säga dem, att de foro
fram på otillbörligt vis, att mellan saporogerna och
regeringen bestod fred, att de bröto sin plikt mot
konungen och därjämte mot allt vad folkrätt hette.
»Säg biskopen i mitt och alla saporogers namn»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
