Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när flamman plötsligt sprutade ut ur röken, övergöt
den de hugnande plommonklasarna med ett
fosforskiftande violett sken eller förvandlade de gula päronen
till gyllene dukater. Och mellan lövverket skymtade de
svarta kropparna av någon olycklig jude eller munk,
som hängde på en mur eller i en trädgren och fick sin
eldbegängelse tillsammans med byggnaderna och
trädgården. Högt ovan branden kretsade fåglar; de sågo
ut som en skara av små svarta kors över denna
flammande gravvård.
Den belägrade staden tycktes sova. Dess murar och
tak, dess torn och tinnar tändes tyst av reflexer från
de fjärran eldsvådorna.
Andreas gick utmed räckorna av sovande kosacker.
Bålen, vid vilka skyltvakterna sutto, hotade varje
ögonblick att slockna, och väktarna själva hade
slumrat in, synbarligen efter en alltför grundlig medgift
åt sin aptit. Han förvånades över en dylik sorglöshet.
Det var väl att ingen farlig fiende fanns i närheten,
tänkte han, och att det denna gång var föga att
frukta.
Slutligen klev han upp i en vagn och lade sig
raklång på rygg, med de hopknäppta händerna under
nacken. Men han kunde inte somna; länge låg han där och
stirrade upp i himlen. Den öppnade sig som ett väldigt
fönster för hans öga; luften var klar och genomskinlig,
vintergatans myriader stjärnor ringlade som en gördel
över valvet, översvämmade av ljus. Stundtals sjönk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
