Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andreas i en lätt medvetslöshet, en tunn drömdimma
lade sig över hans ögon och skymde himlen för ett
ögonblick, men så förflyktigades den åter och klarheten
bröt fram på nytt.
Med ens var det som en sällsam syn hade skymtat
förbi honom, någonting liknande ett människoansikte.
Han trodde först att det bara var en drömbild, som
genast skulle skingras, och spärrade upp ögonen. Då
såg han att ett utmärglat, förtorkat ansikte verkligen
lutade sig över honom. De långa och kolsvarta
hårtestarna, som oordnade hängde ned under den mörka och
slarvigt knutna duken, de underligt glänsande ögonen
och den mullgrå gengångarfärgen över de knotiga
dragen kommo honom snarast att tro på en vålnad.
Han grep ofrivilligt efter sitt gevär och sade med en
röst som stockade sig:
»Vem är du? Om du är en ond ande, så vik hädan!
Om du är en levande människa, så kommer ditt skämt
att stå dig dyrt — jag skjuter dig på fläcken.»
Till svar lade skepnaden ett finger till sina läppar
och tycktes bönfalla om tystnad. Andreas lät geväret
sjunka och betraktade närmare den sällsamma
uppenbarelsen. Av det långa håret, halsen och det till hälften
blottade bruna bröstet kunde han sluta att det var en
kvinna. Men hon var från någon annan trakt. Hennes
ansikte var mörkhyat och utmärglat; de breda
kindknotorna sköto vassa ut över de infallna påsarna
därunder, och de smala ögonspringorna drogo sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
