Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra. Då for han förfärad ihop — han mindes
plötsligt, att hon höll på att dö av hunger.
Han rusade till ett lass, tog några stora svarta bröd
och lade dem under armen. Men med detsamma slog
honom tanken, att denna föda visserligen kunde duga
åt en råbarkad saporog, men var alltför grov för hennes
fina skapnad. Han erinrade sig samtidigt att
koschevojen kvällen förut hade tillrättavisat grötkockarna
för att de på en enda gång hade använt en sådan mängd
bovetemjöl, att det borde ha räckt till rundliga tre
mål. Övertygad om att finna tillräckligt med välling
kvar i kittlarna, sökte han fram sin fars lilla fälthink
och gick med den till kvarterskocken, som sov mellan
två oerhörda hundraliters grytor, under vilka det ännu
glödde i askan.
Till sin förvåning fann han att båda voro tomma.
Det fordrades övermänskliga krafter att göra slut på
allt detta, dess mer som hans kvarter ej var lika
manstarkt som de övriga. Han smög sig omkring och tittade
i de andra kvarterens kittlar — överallt tomt.
Ofrivilligt rann honom i hågen ett ordspråk: »Saporogerna
äro som barn; finns det litet, så äta de upp det — finns
det mycket, göra de sammalunda.»
Vad var att göra? Fanns det inte någonstädes på
faderns lass en säck med vetebröd, som de hittat vid
plundringen av bagarstugan i ett kloster?
Han sökte genast upp vagnen, men säcken var ej
längre där. Ostap hade tagit den till huvudgärd, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
