Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om ett par minuter skramlade en nyckelknippa,
och det lät som om någon gått nedför en trappa.
Slutligen öppnades dörren; de möttes av en munk, som stod
på den smala trappan med nyckelknippan i den ena
handen och ett ljus i den andra.
Andreas studsade ofrivilligt tillbaka vid anblicken
av en bland dessa katolska munkar, vilka voro föremål
för ett sådant hatfullt förakt från kosackernas sida
och av dem behandlades ännu omänskligare än judarna.
Även munken tog ett steg tillbaka, när han såg en
saporog framför sig, men han lugnades av ett ohörbart
ord, som tatarkvinnan viskade till honom. Han reglade
dörren bakom dem och lyste dem väg uppför trappan.
De stodo under klosterkyrkans höga mörka valv.
Vid ett av altarna, på vilket brunno vaxljus i långa
stakar, knäböjde en präst i stilla bön. På var sin sida
om honom knäböjde två unga korgossar i violetta
kåpor, med vita spetskragar över axlarna och med
rökelsekar i händerna.
Prästen bönföll att ett under måtte ske: att staden
måtte räddas och det sjunkande modet förbytas i
tålamod, att denna hemsökelse måtte vika, som alstrade
i deras hjärtan knot och klenmod och klagan över
jordiska olyckor.
En skara kvinnor, som liknade skuggestalter, lågo på
knä i kyrkan; de stödde sina kraftlösa huvuden mot
stolsryggarna framför eller mot de mörka
bönbänkarnas trä. Även några män knäböjde sorgset,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
