Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beröring, och han tryckte hårt hennes hand, som vilade
känslolös i hans.
Men hon satt där orörlig och tyst, utan att taga
näsduken från sitt ansikte.
»Varför är du så bedrövad? Säg mig då, varför är
du så bedrövad?»
Hon kastade bort näsduken, strök hårslingorna åt
sidan från ögonen och utgöt sig i klagan. Sakta, helt
sakta kommo hennes ord, som när vinden en vacker
kväll vaknar upp och plötsligt ilar genom den täta
vassen vid en flodstrand: det susar, det viskar, och
slutligen stiga där sorgset spröda toner, och vandraren
stannar och lyssnar med en oförklarlig beklämning;
han aktar varken på den slocknande aftonen eller de
glada visorna från arbetsfolket, som återvänder från
sysslor på fälten; han hör ej skramlet av en rullande
vagn i fjärran.
»Är jag inte evigt beklagansvärd? Är inte den mor
olycklig, som har fött mig till världen? Har inte ett
bittert öde fallit på min lott? Mitt öde — är du inte
grymt som en bödel mot mig? Allting lade du för mina
fötter: de bästa ädlingarna i hela Polen, de rikaste
herrarna, grevar och utländska baroner, blomman av allt
vårt riddarskap. Alla böjde knä för mig, alla skulle
räknat som den största lycka att vinna min kärlek.
Jag hade bara behövt räcka ut handen, och den
skönaste, ädlaste, älskvärdaste och förnämsta till börden
hade blivit min make. Men av ingen bland dem lät du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
