Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Sålunda befallde koschevojen, och alla bugade ned
till bältet för honom och gingo med mössorna
fortfarande i handen till sina foror och kvarter, och först
när de hunnit ett gott stycke, satte de mössan på.
Alla började utrusta sig: de prövade sablar och
huggvärjor, de hällde krut ur säckarna i sina horn, de körde
vagnarna åt sidan och valde ut hästar.
Taras grundade förgäves på en fråga, där han
återvände till sitt uppbåd: vart hade Andreas tagit vägen ?
Hade han blivit tagen med de andra sovande? Men nej,
Andreas var inte den som levande gav sig fången. Bland
de stupade kosackerna fanns han ej heller.
Grubblande gick Taras framför sina trupper; han
hörde ej att någon redan upprepade gånger hade nämnt
honom vid namn.
»Vem vill mig något ?» frågade han slutligen och for
upp ur sina tankar.
Framför honom stod juden Jankel.
»Herr överste, herr överste!» sade juden med hastig
och osäker röst, som han haft någonting viktigt att
meddela. »Jag har varit i staden, herr överste!»
Taras såg med stora ögon på juden:
»Vilken djävul har fört dig dit?»
»Jag skall genast berätta det», sade Jankel. »Då jag
i morse vid gryningen hörde larmet och kosackerna
började skjuta, tog jag genast min kaftan och sprang
dit allt vad jag orkade, utan att jag hann draga den
på mig — först på vägen fick jag armarna in i den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
