Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
ryttarna, som en herde sina vilsna får. Mången bland
saporogerna ville fortsätta förföljandet in i staden,
men Ostap höll de sina tillbaka och ropade:
»Bort från murarna! Bort, mina herrar bröder! Det
är inte värt att närma sig dem.»
Och han fick hastigt rätt. Från murarna brast det
plötsligt löst ett regn av allehanda projektiler, och
många blevo träffade. Då red koschevojen fram till
O&tap och berömde honom:
»Rätt så, en ung hetman som sköter sina krigare
lika bra som en gammal.»
Den gamle Bulba vände sig om för att få reda på
vilken ung hetman det var fråga om, och då såg han
Ostap sitta högt till häst i spetsen för alla de Umanskà
kosackerna, med den rivna mössan över ena örat och
hetmansstav i handen.
»Det var mig en djävel!» sade han och tittade på
pojken, och glad i hjärtat tackade den gamle de
Urnan-ska krigarna för den ära de visat hans son.
Kosackerna drogo sig nu tillbaka och gjorde sig redo
att återvända till lägret. Men på stadsvallen syntes
polackerna ånyo, denna gång i illa tilltygade kläder.
Mången dyrbar kappa klibbade av blod, och de vackra
kopparhjälmarna voro dammbetäckta.
»Nå, blev vi hopbuntade av er?» ropade saporogerna
där nedifrån.
»Vänta ni bara!» skrek som förr den tjocke översten
där uppe och visade ett rep.
9 Taras Bulba.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
