Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
och tryckte med fingret askan djupare ned i sin korta
snugga, som han aldrig släppte ur munnen; så förblev
han länge liggande med halvslutna ögon, och ingen
visste riktigt om han sov eller ännu hörde på. Under
fälttågen hade han ständigt stannat hemma; blott denna
gång hade lusten kommit över honom. På kosackvis
hade han svängt armen i vädret och sagt: »Vad skall
jag nu ta mig till? Jag följer med: kanske kan jag
ännu duga till något.»
Alla kosackerna tystnade, då han nu trädde fram
inför församlingen, ty på länge hade ingen hört ett ord
från hans mun. Var och en ville veta, vad Bovdjug
hade på hjärtat.
»Nu har det blivit även min tur att säga ett ord,
mina herrar bröder!» så började han. »Mina barn, hör
på en gammal man. Vist talade koschevojen; som
överhuvud för kosackhären är det hans plikt att hålla vård
om den och vara mån om krigskassan — någonting
klokare kunde han därför inte komma fram med. Där
hör ni vad jag ville ha sagt, och detta må vara mitt
första tal! Men nu skall ni få höra vad mitt andra tal
har att säga. Jo, så här lyder mitt andra tal: också
hetman Taras kom fram med en stor sanning, give Gud
honom långt liv och Ukrajna flera hetmaner av den
sorten! Kosackens första plikt och hederns första bud
är att hålla kamratskapet i helgd. Hur länge jag än
levat i världen — aldrig, mina herrar bröder, har jag
ännu hört att en kosack skulle lämnat en kamrat i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
