Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
byxfickor med klingande rena zekiner. Och vilka
rikedomar var och en av dem supit upp och gladeligen strött
omkring sig — det kunde ej räknas, det var summor
som för en annan skulle räckt till för hela livet. Allt
hade de på kosackvis låtit gå, där de trakterat hela
världen och ständigt låtit musikanter spela upp, på det
att allt vad liv och anda hade måtte fröjda sig. Ännu
denna dag hade de allra flesta bland dem någon
nedgrävd skatt: bägare, silverskopor, armband lågo gömda
under vassarna på någon Dnjepr-ö, för att tataren ej
skulle få tag på dem, om olyckan ville att han
lyckades överrumpla Sitsch. Men det var nog svårt för
tataren att finna dem, ty ägaren själv hade redan
börjat glömma på vilket ställe han grävt ned sina
dyrbarheter.
Sådana voro de kosacker, vilka velat stanna och
utkräva hämnd på polackerna för sina trogna
kamraters och den kristna trons skull. Den gamle Bovdjug
ville också dröja kvar; han sade:
»Jag har alltför många år på nacken för att ränna
efter tatarerna. Men här är platsen, där jag kan finna
vila efter en anständig kosackdöd. Redan länge har
jag bett till Vår Herre, att när det en dag gällde min
hädanfärd, så skulle han låta den försiggå i krig och
för den heliga kristna sakens skull. Så kommer det
nu att bli. En saligare ändalykt än här kan ingen
gammal kosack önska sig.»
När alla hade delat sig och stodo mitt emot var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
