Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
trakterade han allesammans rikligen med knuffar och
örfilar. Men när turkarna i glädjen över att ha funnit
en sådan tjänare ställde till gästabud och, glömska av
vad deras lag bjuder, samtliga söpo sig fulla, då bar
Schilo fram alla de sextiofyra nycklarna och delade ut
dem bland sina slavar. De fångna låste upp sina järn,
kastade kedjorna i sjön och bytte dem i stället mot
sablar, med vilka de tuktade turkarna. Den gången
återvände kosackerna till hembygden lika ärekrönta
som lastade med byte, och bandurasångarna lovprisade
länge Mosij Schilo. Han skulle blivit väld till
koschevoj, om han ej varit en alltför besynnerlig kosack.
Den ena gången kunde han gå i land med en uppgift,
som den slugaste inte rådde på, men en annan gång
uppträdde han som en träskalle. Allt han ägde söp han
upp och förskingrade, till alla i Sitsch stod han i skuld,
och till råga på allt hade han gjort inbrott som en
vanlig gatutjuv: en natt hade han farit i väg med en hel
kosackrustning från ett främmande lag och förpantat
den hos judekrögarna. För detta skymfliga tilltag blev
han bunden vid skampålen på torget, och en ekpåk
lades bredvid, på det att alla förbigående skulle få
skipa rättvisa, envar i mån av sina krafter. Men det
fanns icke en bland saporogerna som hade någon lust
att lyfta påken mot honom, alla mindes de hans
tidigare förtjänster.
Sådan var kosacken Mosij Schilo.
»Jo, det finns folk som kan stubba svansen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
