Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
»Än har vi tillräckligt krut, farlille; än duger
sab-larna nog; än är kosackkraften inte slut, vi dignar inte!»
Och ånyo slungade sig kosackerna mot fienden så
häftigt, som om de icke lidit några förluster alls. Nu
funnos blott tre hetmaner kvar bland de levande;
överallt flöt det röda blodet i strömmar; höga travar
staplades upp av vänners och ovänners lik.
Taras såg ett ögonblick mot himlen: där uppe
seglade redan en skara falkar ditåt. Nåväl, någon skulle
ju inhösta spelets vinst!
Men redan spetsades Metelista där borta på ett spjut.
Redan rullade den andre Pisarenkos huvud på marken,
klippande med ögonen. Redan dråsade Ohrim Guska
tungt till jorden, fyrfaldigt genomstungen.
»Nu!» ropade Taras och fäktade i luften med en duk.
Ostap förstod tecknet. Han bröt fram ur sitt
bakhåll och kastade sig med all kraft över det fientliga
rytteriet. Polackerna uthärdade icke det häftiga
angreppet; han slog dem på flykten och drev dem rätt
mot det ställe, där marken var beslagen med
spetspålar och spjutuddar. Hästarna snavade och störtade,
ryttarna tumlade över huvudet på dem. Och samtidigt
märkte kosackerna från Korsun, vilka stått i reserv
bakom vagnborgen, att de hade fienden inom
skotthåll : plötsligt brände de alla av sina hakebössor på
honom. Polackerna tappade huvudet och råkade i
fullständig villervala, men kosackerna fattade nytt mod.
»Segern är vår!» skallade saporogernas röster från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
