Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
kastas till mat åt de rovlystna vargarna, eller var det
rättvisare att han skonades för riddarmodets skull,
vilket den tappre måste hedra, hos vem det än må
finnas...?
Då ser han Golokopytenko komma framsprängande:
»Ve oss, hetman! Polackerna ha fått förstärkning,
friska trupper har kommit dem till hjälp. . .!»
Golokopytenko hann ej till slut, innan Vovtusenko
var där:
»Ve oss, hetman, de kastar nya styrkor mot oss ...!»
Ej heller Vovtusenko hann sluta, innan Pisarenko
kommer springande, utan häst:
»Var är du, farlille ? Kosackerna söker dig. Redan har
hetman Nevylytschki stupat, Sadoroschnij är död,
Tjerevitschenko är död. Men ännu håller kosackerna stånd,
de vill inte dö, förrän de har fått se dig i ögonen än en
gång. De vill att du skall se på dem i dödsögonblicket.»
»Till häst, Ostap!» sade Taras.
Han skyndade sig för att ännu finna några
återstående kosacker vid liv, för att än en gång se på dem
och för att de själva före döden skulle få se sin hetman.
Men de hade ej hunnit ut ur skogsbrynet, innan en
fientlig skara redan omringat skogen från alla håll; överallt
mellan träden skymtade ryttare med sablar och lansar.
»Ostap, Ostap! Ge dig inte!» skrek Taras.
Därmed drog han själv sin sabel och började utan
åtskillnad hugga in på de från alla sidor påträngande
fienderna. Över Ostap ha redan sex man kastat sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
