Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X.
»Vad jag har sovit länge!» sade Taras och vaknade
upp som efter ett tungt rus. Han ansträngde sig att
känna igen de omgivande föremålen. En fruktansvärd
svaghet hade makt över alla hans lemmar. Med möda
tyckte han sig skönja väggarna och vrårna av en
obekant stuga. Slutligen märkte han, att Tovkatsch satt
framför honom och tycktes lyssna till varje hans
andedrag.
»Ja», tänkte Tovkatsch för sig själv, »det var nog
nära däran att du hade somnat in för all evighet.»
Men han sade ingenting, höjde blott hotfullt ett finger
till tecken att tiga.
»Säg mig i alla fall var jag är?» bad Taras ånyo och
försökte anspänna all sin tankeförmåga för att minnas
vad som varit.
»Tyst!» ropade hans kamrat strängt. »Vad behöver
du veta mer? Ser du inte att du är alldeles
sönderhuggen? Redan i två veckor har jag ränt omkring med
dig utan att hinna draga andan, och du har yrat hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
