Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
hade grott igen, och blott enstaka ärr efter sabelhugg
gåvo ännu tillkänna, hur illa däran den gamle kosacken
hade varit.
Dock var han märkbart mörk och tungsint. Tre
djupa rynkor hade grävt sig in i hans panna och
lämnade den aldrig mer. Han gick och såg sig omkring:
allting i Sitsch var nytt och förändrat, alla gamla
kamrater borta. Ingen enda stod att finna av dem,
som kämpat för den heliga saken, för tron och
broderskapet.
Även de, som med koschevoj en dragit ut för att
sätta efter tatarerna, även de voro längesedan ur livet.
Alla hade de släppt huvudet till, alla hade de gått
under: en del hade gjort det med heder mitt i striden,
andra hade omkommit genom hunger och törst på de
Krimska saltstäpperna; somliga hade råkat i
fångenskap och ej uthärdat förnedringen. Själva den forne
koschevoj en låg längesedan under jord med alla sina
gamla vapenbröder, och redan hade gräset spirat ur
deras engång så obändiga kosackkraft.
För Taras var det som om ett främmande gästabud,
ett vilt gästabud pågått runt omkring honom. Alla
dryckeskärl äro slagna i kras; ingenstädes en droppe
vin övrig; gäster och tjänare ha stulit alla de dyrbara
bägarna och pokalerna — och dyster står husets herre
där och tänker: bättre hade varit, om den festen aldrig
kommit till stånd.
Förgäves sökte man sysselsätta Taras och förströ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
