Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
honom. Förgäves vandrade gråskäggiga
bandurasån-gare i flockar om två och tre genom lägret och prisade
hans bedrifter — buttert och likgiltigt betraktade han
all denna intighet. En osläcklig smärta stod skriven
i hans stela ansikte, och helt sakta, med huvudet
sjunket, mumlade han:
»Gossen min! Ostap min!»
Under dessa tider rustade saporogerna för en
örlogsfärd. Tvåhundra båtar löpte av stapeln i Dnjepr, och
snart döko rakade huvuden och långa hårtofsar upp
i Mindre Asien, där de blomstrande kusterna härjades
med eld och svärd. Det sköna landet fick se turbanerna
av sina mohammedanska bebyggare kringströdda på
de bloddränkta fälten lika brokigt som de tallösa
blommorna, eller också flytande för vågen runt stränderna.
Det fick skåda åtskilliga pösande saporogbyxor,
ned-smorda med tjära, och åtskilliga muskelstarka armar,
som svingade den vinande svarta nagajkan.
Saporogerna slukade och förstörde varje vingård som låg i
deras väg; i moskéerna lämnade de hela högar av dynga
efter sig; dyrbara persiska schalar använde de till
svångremmar och till bälten kring sina smutsiga
kappor. Ännu långt senare fann man i dessa trakter korta
saporogsnuggor.
Glada i hågen stego de ombord och anträdde
återfärden. Men ett turkiskt krigsskepp om tio kanoner
satte efter dem, och med en salva av hela sin
bestyck-ning skingrade det som en fågelkull deras lätta far-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>