Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
ett av fönstren tittade en judinna i en huva med
mörknade pärlor.
»Är din man hemma?» frågade Bulba och steg ned
från hästen, som han band med tygeln i en järnkrok
bredvid dörren.
»Ja», svarade judinnan och skyndade genast ut med
ett tråg vete åt hästen och ett stop öl åt ryttaren.
»Var är då din jude?»
»I det andra rummet, han håller just på med att be»,
sade judinnan. Därmed neg hon djupt för Bulba och
önskade honom god hälsa, när han förde stopet till
munnen.
»Stanna du här, ge foder och vatten åt min häst,
så länge, jag går och talar med honom. Jag har ett
ärende till honom.»
Denne jude var den bekanta Jankel. Han befann
sig nu här i den dubbla egenskapen av förpaktare och
krögare. Långsamt men säkert hade han fått alla de
kringboende godsherrarna och adelsmännen i sina
händer, omärkligt sög han ut nästan alla deras penningar
och gjorde sin judiska närvaro starkt kännbar i
trakten. Inom tre mils omkrets fanns ej längre en koja i
anständigt skick: allt brakade samman och ruttnade
ner, allt söps upp, och kvar blev bara fattigdom och
lumpor. Som efter brand och pest sopades hela nejden
bort. Och om Jankel förunnades att bo där ännu tio
år, skulle han förvisso sopa bort desslikes hela
krigsbefälet.
12 Taras Bulba.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
