Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syntes ute i staden med sin korg i handen. Bulba och
Jankel kommo till en byggnad, som såg ut som en
sittande häger. Det var en låg, bred och svartnad koloss,
och från dess ena sida sprang ett högt och smalt torn
som en storkhals upp i vädret, överst försett med en
utskjutande takbit till näbb. Denna byggnad fyllde
flera olika behov: där inrymdes både kasärner,
fängelser och en kriminaldomstol.
Våra vandrare trädde in genom porten och befunno
sig i en rymlig sal eller rättare på en täckt borggård.
Här sovo bortåt tusen människor om varandra. Mitt
över gården syntes en låg dörr, framför vilken två
skiltvakter sutto sysselsatta med något slags spel, som
bestod i att den ena slog den andra med två fingrar
över handflatan. De ägnade de ankomna föga
uppmärksamhet och vände på huvudet först när Jankel sade:
»Det är vi. Hör ni, nådige herrar, det är vi.»
»Stig på!» sade den ena av dem och öppnade dörren
med ena handen, medan han sträckte ut den andra
mot kamraten för att mottaga hans fingerknäppar.
De kommo in i ett trångt och mörkt valv, vilket
åter förde dem till en likadan sal med små fönster
högst uppe.
»Vem där?» ropade flera röster, och Taras upptäckte
ett ansenligt antal soldater i full rustning. »Vi har
order att inte släppa in någon.»
»Det är ju vi!» skrek Jankel. »Vid Gud, det är ju
vi, högädle herrar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
