Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ingen ville höra på honom. Lyckligtvis infann
sig samtidigt en tjock figur, som av alla tecken att döma
var deras befälhavare, ty han förde än värre oljud än
de övriga.
»Nådig herre, det är ju vi. Ni känner ju oss redan,
och herr greven här kommer ännu att visa er sin
bevågenhet.»
»Släpp dem igenom för hundra djävlars mormor!
Men ingen vidare får passera. Och jag vill se den som
vågar spänna av sig sabeln och lägga sig på golvet
för att bruka truten...»
Fortsättningen av denna vältaliga befallning hörde
våra vandrare ej.
»Det är vi, det är jag, det är gamla bekanta!» sade
Jankel var gång de mötte någon.
»Nå, går det nu?» frågade han en av skiltvakterna,
då de äntligen voro framme vid det ställe, där
korridoren tog slut.
»Ja. Men jag vet bara inte, om ni blir insläppta i
själva fängelset. Nu är inte Jan där längre, i stället
för honom står där en annan», svarade skiltvakten.
»Oj, oj», viskade juden sakta, »det där var illa,
dyre herre!»
»Framåt!» sade Taras hårdnackat.
Juden fogade sig.
Framför spetsgallret ned till den underjordiska
fängelsehålan stod en hejduk med en mustasch i tre
våningar. Den översta sköt upp i höjden, den mellersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
