Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bota skadan. Till all lycka hann Jankel i samma
ögonblick komma emellan.
»Allerhögvälbornaste herre, hur kan ni tro att
greven är en kosack? Om han vore en kosack, var hade
han då tagit en sådan dräkt och ett så grevligt
utseende ifrån?»
»Det kan du svara själv på...»
Och hejduken upplät redan sitt vida gap till ett rop.
»Ers kungliga majestät! Tig då, tig för Guds skull!»
tjöt Jankel. »Tig då! Bara för den saken skall vi
betala er så mycket, att aldrig i livet någon har blivit så
väl betald. Vi är färdiga att ge er två gulddukater.»
»Håhå, två dukater! Vad bryr jag mig om två
dukater. Jag ger perukmakaren två dukater bara för att
han rakar halva skägget på mig. Ro hit med hundra
dukater, jude!»
Här vred hejduken den översta mustaschen i höjden.
»Och om du inte ror hit med hundra dukater, ropar
jag ögonblickligen på de andra vakterna!»
»Men varför så mycket?» sade den bleknade juden
sorgset och snörde upp sin läderpung. Men trots allt var
han lycklig att han ej hade mera i sin pung och att
hejduken tydligen inte kunde räkna längre än till hundra.
»Nådig herre, låt oss gå nu genast! Ni ser ju vilket
dåligt folk vi har att skaffa med!» sade Jankel, som
märkte att hejduken vägde pengarna i handen, liksom
beklagande att han ej begärt mera.
»Vadförnågot, du djävel till hejduk», sade Bulba,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
