Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vad. Men flertalet utgjordes av sådana, vilka betrakta
hela världen och allt vad däri försiggår med orubblig
likgiltighet, petande sig i näsan.
Längst framme invid det knävelborrsprydda
stadsgardet stod en ung adelsman, eller en som åtminstone
försökte vara det. Han var klädd i krigisk dräkt och
hade förvisso dragit på sig allt han ägde, så att han
kvarlämnat i sitt kvarter blott en trasig skjorta och
ett par gamla stövlar. Två små kedjor med något
slags dukat hängde kring halsen på honom, den ena
ovan den andra. Han stod där med sin käresta Judith
och tittade sig oavbrutet om, att inte någon skulle
smutsa hennes sidenklänning. Han förklarade allting
för henne så grundligt, att det absolut inte fanns
någonting vidare att tillägga:
»Ser ni, Juditta lilla», sade han, »allt det här folket
har kommit hit för att åse hur förbrytarna avrättas.
Och han som ni ser där borta, min ängel, han som håller
i handen en yxa och andra instrument, han är bödeln,
och det är han som kommer att utföra avrättningen.
Och då han börjar vrida på hjulet och tortera dem på
annat sätt, då kommer förbrytaren ännu att vara vid
liv. Men genast de har slagit huvudet av honom, då,
mitt hjärtegull, är han död med detsamma.
Dessförinnan kommer han att skrika och vrida sig, men genast
de har slagit huvudet av honom, kommer han varken
att kunna skrika eller äta eller dricka — därför, min
ängel, att han inte har något huvud vidare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
