Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anade vad mänsklighet var. Förgäves uppreste sig
mot dessa barbariska sedvänjor några enstaka män,
några få undantag i tiden. Förgäves framhöllo
konungen och flera till förstånd och hjärna upplysta riddare,
att en dylik grymhet vid bestraffningen ej kunde annat
än framkalla hämnd från kosackfolkets sida. Men
konungens och de upplysta opinionernas makt förmådde
intet gentemot förvildningen och det fräcka egensinnet
hos de kungliga magnaterna, vilka genom sin
tanklöshet, sin exempellösa brist på allt slags förutseende, sin
barnsliga egenkärlek och sitt småsinta högmod
förvandlade riksförsamlingen till en vrångbild av allt vad
regering heter. —
Ostap utstod kvalen och tortyren som en hjälte.
Icke ett skri, icke ett stönande förnams ens då, när
man började krossa knogarna i hans händer och fötter;
bara det förfärliga knastrandet hördes bort till de
fjärmaste åskådarna i den dödsstilla mängden, och de unga
adelsfröknarna vände sina ögon bort. Ingenting som
liknade en klagan kom över hans läppar, icke en muskel
rörde sig i hans ansikte.
Taras stod där inne i folkmässan. Han höll huvudet
sänkt mot bröstet, blott då och då lyfte han ögonen
stolt och sade berömmande:
»Bra, gossen min, bra!»
Men när man skred till de sista dödliga marterna,
tycktes Ostaps själskraft börja ge vika. Hans blickar
irrade sökande runt omkring. O Gud, idel obekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
