Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Den gamla drummeln är tagen!» skreko polackerna.
»Nu gäller det bara att hitta på hur vi bäst skall hedra
honom, den hunden.»
Och med den polske hetmanens samtycke dömde de
honom att brännas levande i hela härens åsyn. I
närheten stod ett förtorkat träd, vars topp blivit splittrad
av blixten. De surrade honom med kedjor vid
stammen, hissade honom högre upp för att han skulle synas
vida omkring och naglade fast hans händer i trädet;
därpå begynte de stapla upp ett bål under hans
fötter.
Men det var icke på bålet den gamle Bulba såg; icke
på elden tänkte han, som snart skulle förtära honom.
Hans blickar gingo bort åt det håll, där kosackerna
flydde under häftig skottväxling. Här uppifrån såg
han allting så överskådligt som på flata handen.
»Gossar, skynda er att besätta bergknallen bakom
skogen!» skrek han, »där kan de inte komma åt er!»
Men vinden tog hans ord.
»Nu är de förlorade, nu går de under i onödan!» sade
han förtvivlat och tittade nedåt, där Dnjestr tindrade
i solen. Då lyste det till av glädje i hans ögon. Han
såg där nere fyra båtar, vilkas akter stack fram ur
strandbuskarna; han samlade all sin röst och skrek
för fulla lungor:
»Till stranden, gossar, till stranden! Tag stigen till
vänster nedför branten! Där finns det båtar —
bemanna dem alla, så man inte kan sätta efter er!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
