Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 3. Ossian Jernqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSSIAN JERNQVIST. I 5
historieböcker och skönlitteratur, hvilka han för
sparade slantar öfverkommit på bokauktioner.
Men äfven med språkstudier sysslade han och
öfversatte redan nu hjälpligt från franska och
tyska. Allt hade han lärt sig själf, ty någon
egentlig skolundervisning hade han aldrig fått
och nu var han en yngling på tjugutvå år. Han
var den flitigaste i skolan, liksom han var den
gladaste i umgänget. Han sökte inga vänner,
men alla sökte honom, ty det var något varmt,
något ädelt i hans ton, något så öfvertygande i
hans samtal, att man älskade hans sällskap och
gärna erkände hans öfverlägsenhet.
Om hans föregående lif vill jag, med läsarens
tillåtelse, låta honom själf förtälja:
»Jag har i det närmaste alltid haft samma
lynne som nu. Glad och munter har jag varit
så långt jag kan minnas. Då jag var en liten
parfvel, gnolade och sjöng jag från morgon till
kväll, och det var också min gälla strupe som
födde en ljus idé i min fars hjärna.
’Pojken skall bli kantor i Ladugårdslandet,’
sade min far, ’han skriker mycket värre än
Lundelli’
Jag förstod ej att till fullo skatta denna ära.
Nog ville jag sjunga, men icke i kyrkan, ty
jag hade ibland hört ståtliga kungar och bålde
riddare sjunga på teatern, och det tyckte jag
tog sig mycket styfvare ut. ’Att bli kung är
mycket bättre än kantor’, resonerade jag ganska
förnuftigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
