Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 6. En veteran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 6 ELEVSKOLAN OCH DE KUNGLIGA TEATRARNA.
af sin vårdare. Blommorna voro hans barn,
hans älsklingar, de enda, som numera vänligt
logo mot honom.
En gång bad jag honom visa mig sina
minnen och reliker, hvilket han dessutom förut
lofvat mig.
Han öppnade sin chiffonier och drog ut en
liten låda innehållande allehanda obetydliga
småsaker, men som för ägaren kunde vara af
oskattbart värde.
Där lågo blommor och bandrosor,
damhandskar och små gulnade biljetter — och min
gamle vän betraktade alla dessa minnen med
vemodsfulla blickar.
Han såg på mig leende och gjorde min af
att åter skjuta in lådan.
»Nej, nej! Berätta, bäste farbror!» ropade
jag ifrigt.
»Nyfikna pojke! Du vill narra mig att tala
om mina svagheter för att sedan få skratta åt
gubben och hans dårskaper.»
»A, så farbror kan säga!» /
»Nå, nå! Hvad jag känt, älskat och drömt,
får du nog själf erfara en gång, ty det är alltid
samma tema, om också variationerna äro litet
olika. Och alla dessa blommor och biljetter
— hur mycket verklig kärlek tala de väl om ?
Det är blott inbillning och granna ord af dem,
som skänkt dem, och många gånger löje hos
den, som mottagit dessa ynnestbevis. En
skådespelare var förr ingen vanlig människa. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
