Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 6. En veteran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VETERAN.
39
blifva lyckliga, men jag inser ganska väl
afståndet oss emellan. Farväl, herr Hofrättsråd!»
»Jag bugade mig och gick, med hjärtat
uppfylldt af sorg och harm.»
»Och Marie? — återsåg farbror henne
aldrig?»
»Jo, fem år senare i samma stad. Hon var
då gift med en officer, som förstörde hennes
pengar och för öfrigt gjorde henne ganska
olycklig. Det var från scenen jag återsåg henne.
Dagen därpå skulle vi afresa. På morgonen
inkom min uppassare och lämnade mig ett bref.
Det innehöll denna hårlock och orden ’från
Marié’. Se där i korthet mitt hjärtas roman.
Marie är död för många år sedan — och allt
är nu blott en dröm, ett bleknadt minne, allt är
förbi I»
Han betraktade hårlocken, som nu glänste
af en diamant från gubbens öga. Han sköt sakta
in lådan och gick bort och stoppade sin gamla
sjöskumspipa. Därpå började han tala om andra
ämnen.
Gubben Happe närde en stor, lång
otillfredsställd önskan i sitt gamla konstnärshjärta,
nämligen den att en gång få en talroll att utföra
på den kungliga scenen. Och slutligen fick han
sin dröm uppfylld. Han fick nämligen sig
tilldelad en liten roll på tre repliker uti »Moderna
vinglare». Hvad gubben läste och arbetade!
Ständigt, såväl i klädlogen som ute i torgets
alléer, gick han och trumfade med sina repliker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
