Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 8. Min första flamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN FÖRSTA PLAMMá. $T
elever, hvarefter han och de andra herrarne togo
plats i för dem framsatta fåtöljer.
Och så tog uppvisningen sin början. Först
fick prinsen se Jolins etuder, åt hvilka han tycktes
ha förtvifladt roligt.
De voro på följande sätt: en efter en af oss
manliga elever fick springa öfver scenen och
ropa: »Hitåt, I tappre riddersman! Hitåt, där
striden hetast brinner!» Och så de kvinnliga:
»Nej, se så vackra smultron. Hu, en orm! A,
sådan liten toka jag är — det är ju endast en
trädgren!»
Stackars Jo Jo! Han såg på prinsen — och
svettades.
Så följde deklamationsnummer. Hvar och
en gjorde sitt bästa, och en och annan vann
också en bifallande nick af prinsen. Bland de
sista som uppropades var Selma. Hvad mitt
hjärta klappade af fröjd
Hon hade valt Malmströms stämningsfulla
poem: »Hvi suckar det så tungt», och hon
började med något svag och rädd stämma. Men
snart behärskade hon sig, och nu flöt versen
fram med full klang och fast rytm och aldrig
förr hade stämman klingat skönare, och till sist
ljöd som en bortdöende suck:
»Då suckar det så tungt — uti skogeni»
Det var alldeles dödstyst. Prinsen satt stilla
med slutna ögon. Så blickade han hastigt upp
och vinkade lifligt Selma till sig. Hon sprang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
