Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 9. Den gamle portvakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLE PORTVAKTEN. 5 )
i snart trettio år. Nu voro benen stela af det
myckna sittandet och af reumatism — och
därför var det ej att undra öfver, om gubben var
litet argsint ibland. Den enda sysselsättning,
han för öfrigt hade, var att stämpla
teaterbiljetterna, och efter kraften, hvarmed detta skedde,
kunde man döma till gubbens humör för dagen.
Generation efter generation inom teatern
hade Wahlström sett växa upp och åter
försvinna. Hur många hade han icke sett komma
som unga, blyga elever, hvilka sedan utgjort vår
scens prydnader och mottagit publikens
smattrande applåder. Men gubben Wahlström hade
ett inbitet manér att behandla alla lika, trots
deras framgångar och nuvarande storhet, »Hm!»
sade gubben, »henne eller honom har jag ju sett
se’n första dagen de gingo i dörrn och då det
ingenting var med dem — inte ett dugg!»
Och »han» och »hon» var också
tilltalsordet, då han hade något att framföra till
sujetter-na, vare sig det gällde en Louise Michaeli, en
Oscar Arnoldson eller en Gustaf Sundberg. Det
var endast för N. W. Almlöf och Dahlqvist, som
gubben litet lyfte på mössan, när de passerade
förbi, därför — att de hade varit här litet före
mig\s>
Gubben Wahlström var nog ett original, och
icke var han bland de artigaste, men det fäste
ingen sig vid. Alla nickade gladt och vänligt
åt gubben, när de kommo och gingo, och många
af de yngre kallade åldringen för »farbror», en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
