Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 13. Sju sorger och åtta bedröfvelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJU SORGER OCH ÅTTA BEDRÖFVELSER. 83
Slutligen kom turen till Ossian Jernqvist.
Han såg på kamraterna med gäckande min, riste
på sin lilla muskulösa figur och trädde in med
djärfva, säkra steg.
Vi stodo i otålig förbidan. Det dröjde
ganska länge innan han kom ut, men slutligen kom
han och vi omringade vännen lifligt och
öfverhopade honom med frågor.
»Nå, hur gick det ? Hvad sade
hofmarskalken ?»
»Han frågade hvad far min varit? — hvad
jag lefde af? Att han uppmärksammat mig på
gymnastikuppvisningarna — att teatern måste
spara — och uppmanade mig att bli gymnast —
ett yrke, som föder sin man. Han kunde på
inga villkor engagera mig i år. Så var det med
den saken!»
»Nå, och du?»
»Jag anhöll på det ’ödmjukaste’ att få gå
kvar ett år — för ingenting, och det fick jag
nådig tillåtelse till. Så nu veta ni det, gossar!
Jag väntar på er nere i porten!»
Slutligen stod jag själf inför den höge
chefen, som betraktade mig med en viss skärpa
genom den guldbågade pince nezen. Hos Erik af
Edholm satt den gamle gardesöfversten kvar i
kroppen och han behandlade teaterpersonalen på
fullt militäriskt sätt, men han var ingalunda utan
hjärta och hufvud. Alla de historier, som i slutet
af 60-talet utkolporterades om Edholms
okunnighet i konstfrågor, genom skandal- och skämtblad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
