Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA
- 15. Hvart togo de vägen?
- 16. En glansperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Icke sant, ett sorgligt slut på ett ungt,
bländande konstnärslif?
Stackars min lilla »ros i skogen»! Arma
Selma!
*
16.
En glansperiod.
Liksom jag uti ett föregående kapitel om
Afrikanskans första uppförande, har talat om
operans storhet under slutet af 1860- och största
delen af 1870-talet, så vågar jag påstå att vår
dramatiska scen, såväl hvad det högre
skådespelet som ock komedien beträffar, under samma
tidrymd med skäl kunde räkna sig att äga en
verklig glansperiod.
Den äldre och mognare delen af vår
teaterpublik minns nog ännu när teatrarnas affischer
dagligen pryddes af sådana namn som Elise
Hwasser, Helfrid Kinmansson, Betty Almlöf,
Selma Hedin, den unga och bildsköna Gurli
Åberg, Bertha Bock, Amanda Nerman, den
lifliga och spirituella Anna Sandberg, den graciösa
och förhoppningsingifvande Selma Lindqvist och
ännu några fler, som utgjorde gyllne länkar i den
praktfulla kedjan af verkliga kvinnliga talanger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:01:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/teaterlif/0105.html
