Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 16. En glansperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN GLANSPERIOD.
103
färdiga att klandra de äldre kamraternas spel,
»såsom föråldradt och gammalmodigt», att slå
omkring sig med fraser om »realism», om
»symbolism»; nu deltaga de i jakten efter roller och
i de intrigspel, som tyvärr finnes inom alla teatrar,
men med hvilket de, som ännu icke hunnit blifva
»torra bakom öronen», åtminstone icke borde
befatta sig.
Nu inleda dessa unga »framtidsmän» och
»framtidskvinnor» bekantskap med en del af
tidningarnas yngre herrar teaterkritici, hvilka de
smickra, berömma för deras skarpblick, prata
omkull, vända deras ännu kanske ofördärfvade
ögon ut och in, och trasa småningom sönder
en verklig skådespelares rykte, som kanske i
deras inbillning står dem i vägen, — och så
till sist hela »inrättningen», hvars styrelse varit
nog dum att engagera ett subjekt, såsom
dramatisk artist, hvars hela riktning synes mer ägnadt
åt profryttarens eller åt den lilla näpna och
talföra modistens nyttiga kall.
För den, som för femton år sedan lämnat
scenen, men dock bibehållit hela sin ungdoms
kärlek till densamma — för den ter sig den
nuvarande samlingen af ungdomar vid våra
scener i ett sorgligt ljus och man frågar sig hvart
det under sådana förhållanden skall taga vägen
med den dramatiska konsten.
Sannerligen den kan taga en sund näring
från egenkärlek, själfviskhet, dumt högmod och
brist på all konstentusiasm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
