Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 17. Gustaf Fredrikson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOÖ ELEVSKOLAN OCH DE KUNGLIGA TEATRARNA.
Gustaf Kinmanssons lyriska glöd och
Sundbergs måhända något antika och sirliga elegans,
passade ej alltid i dessa moderna
snömosupp-vispade, med kolsyra och champagne tillredda
anrättningar, men att framföra dessa i sin rätta,
lätta dräkt, därtill var Fredrikson inom kort
»klippt och skuren».
Den fjäderlätta, eleganta konversationen, den
spetsiga, ironiska repliken, den glade resonnören,
allt bidrog att skapa den unge skådespelarens
framgång.
Därtill kom att han ägde världsmannens hela
skick och hållning i hvarje tum, lagom blaserad,
alltid comme-il-faut, en fulländad typ af ung
diplomat.
Kritiken — som alltid hos oss ser med öppna,
vakna och stränga ögon och hellre upptäcker
fel än förtjänster — anmärkte väl att
skådespelarens hållning var slank, man klandrade hans
språng fram och hans tillbakaryggande vid
häftiga utbrott, och det är nog sant att dessa
anmärkta manér, om de äfven småningom
mildrades med åren, vidlådde Fredrikson ännu vid
slutet af hans konstnärsbana. Men sant är äfven
att hos alla skådespelare vidhänga något visst
individuellt, något särskildt betecknande, fult eller
vackert, som aldrig riktigt kan försvinna.
Dock, man öfversåg småningom med
Fredriksons fel för hans alltmer framträdande förtjänster.
Han visade sig icke blott som skicklig resonnör,
som en de kvicka replikernas elegantaste bil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
