Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 17. Gustaf Fredrikson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF FREDRIKSON*. I 07
boquet-kastare, utan äfven såsom en
karakters-skådespelare af framstående rang, med skarp
ana-lyseringsförmåga och en underström af djup,
mänsklig känsla.
Jag vill här endast erinra om några af hans
roller från slutet af 1860- och början af
1870-talen: hans »Hertig Job», »Giboyers son»,
»Stens-gaard» uti »De ungas förbund», »Män af ära»,
och dessutom oändligt många fler, som här skulle
blifva allt för långt att uppräkna.
Liksom alla unga skådespelare hyste
Fredrikson en liflig önskan att få lysa äfven i det
högre skådespelet, men med undantag af »Ivan»
i »Dagvard Frey» och grefve de Rysaurd i
»Allt för fosterlandet», i hvilka han lyckades
ganska väl, låg tragedien icke för hans naturel.
Varm och sann kärlek till sin konst
betecknade alltid Fredriksons arbete, och om han äfven
sedan han kom till nästan enväldig makt såsom
intendent och chef vid Dramatiska teatern, med
åsidosättande af god inhemsk teaterlitteratur,
hyllade den lätta och mindre gedigna franska
komedien, må det vara honom förlåtligt —■ man
öfverger icke så lätt sin ungdoms idealer.
Svårare att förlåta, är, att Fredrikson betun
gade repertoaren, vid sidan af de dock vanligtvis
kvicka franska pjeserna, med en del dumma och
tungrodda tyska farser och därmed en tid lät
Dramatiska teatern öppna en onödig konkurrens
med Thalia-templet uppe på Mosebacke. För
detta led han länge och rättvist smälek af kritiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
