Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 18. Elise Hwasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstförståndiga publiken, att den i Elise Jacobson
ägde en framstående framställarinna af dramats
stora kvinnogestalter, hvilken i sig kunde förena
den högsta patos med den moderna
skådespelarkonstens naturverkande teknik.
Intriger saknades för visso icke den tiden
inom teatern, hvilka med sitt dunkla spel sökte
tillbakahålla framgången för den unga talangen,
men efter hennes giftermål med teaterns
ombudsman och sekreterare, sedermera hofkamreraren
Daniel Hwasser, blef hennes ställning helt
annorlunda.
Nu kunde hon till stor del behärska
situationen, och hon gjorde det. Icke genom lumpet
intrigspel, utan med sin öfverlägsna talang. Det
måste man säga till Elise Hwassers heder
att hon aldrig »snålades» om roller, — men de,
som hon med sin skarpsinniga analyseringsförmåga
såg att de icke kunde utföras af andra — dem
tog hon med energisk rätt.
På så sätt fick den konstälskande publiken
under hela 1860- och 70-talen fröjdas åt sådana
helgjutna skapelser som den svenska, väna Sigrid
den fagra, den dystra Fru Inger till Östråt,
den ljufva Clara i »Egmont», den härliga
forntidskvinnan Thusnelda i »Fäktaren från
Ravenna», Myrrha i »Sardanapalus», Shakespeares
Julia, Hermione och Kleopatra och många fler
skapelser inom det stora skådespelet, att därför
icke förglömma de bilder, fulla af natur, sanning
och skärpa som Elise Hwasser skapade inom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
