Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 20. Svante Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 ELEVSKOLAN OCtl DE KONGLIGA TEATRARNA.
den glade, jovialiske skådespelaren, med en
reminiscens af det gustavianska tidehvarfvets
ned-ärfda solglittrande sommarljus öfver hela sitt
väsen och som ännu i sin sena ålder bevarade
i sitt sprudlande skämt de gamle
studentjuve-nalernas äkta humor.
Såsom framställande konstnär var Svante
Hedin måhända mindre mönstergill, han spelade
mest på sin egen naturel och han var den förste
att erkänna att han icke lade så synnerlig vikt
på att studera och utmejsla de karakterer han
hade att framställa. Man fick ofta höra honom
yttra, då någon komplimenterade honom för
utförandet af en roll:
»Ah bah! Mina kamrater ä’ konstnärer —
jag är endast en gammal glad gargon och
gesti-kulatör 1»
Men om han i själfva verket icke var annat,
så förstod han dock att taga sin publik — den
publik som ville skratta och ha roligt, — så, som
ingen förmådde det, under de många decennier,
som han verkade vid de kungl, teatrarna. Det
var alltid jubel när Svante uppträdde och när
han var i sitt rätta söndagshumör kom han äfven
den trumpnaste hypokondrist att le ett bredt och
soligt leende.
Med memoreringen af rollerna var det sällan
så noga. När Svante var riktigt i tagen, och
minnestråden för ögonblicket brast, »bättrade han
på» och med en esprit, som var förvånande, kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
