Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HOS VILHELM ÅHMAN - 2. De nya kamraterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NYA KAMRATERNA. 15 5
talanger sprida glans öfver den Ahmanska
skådebanan. Dessutom uppträdde allt emellanåt den
gamle skådespelarveteranen Fredrik Deland i
sin oförbrännelige »Konjander». Publiken hade
stora skäl att vara belåten med hvad Åhman bjöd
densamma så val i Kristiania som i Göteborg.
Hans egen stamtrupp behöfde icke heller
skämmas för sig. Först och främst hade vi, på
svärdsidan, Mauritz Pousette, den gamle
»himla-stormaren» från Torsslows och Stjernströms dagar.
Pousette hörde till de så kallade
»naturskådespelarnas» älskvärda, men oberäkneliga släkte.
Racen håller lyckligtvis på att försvinna.
En grannare figur och ett noblare utseende
på scenen än Pousettes kunde man svårligen tänka
sig, men oftast nog svarade ej de inre gåfvorna
mot det yttre. Ännu på äldre dagar måste han
exerceras in i sina roller och det hände allt ibland
att det »barkade upp åt väggarna», när
»inspirationen » fattade den hetlefrade skådespelaren. En
mer hängifven, fastän oreflekterande konstnär än
Pousette var, kan man i vår tid icke tänka sig.
När han spelade kung, var han kung och gud
nådeden, af hans »undersåtar», som då kom och
störde honom. Han hade icke så litet af
Dahlqvist uti sig, med undantag af — geniet.
Emellertid lyckades Pousette att gifva en sann gestalt
och form åt ett flertal roller, som särskildt
lämpade sig för honom, såsom Engelbrekt, Gustaf
Vasa i »Solen sjunker» och framför allt, Örnulf
i »Härmännen på Helgeland».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
