Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - NYA TEATERN - 1. Edvard Stjernström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDVARD STJERNSTRÖM. I 87
hus med »Fatinitza», »Lilla frun» och hvad de
allt heta, dessa det parisiska smakförfallets
mönsterbilder.
Stjernström fick också snart känna följden
af denna publikens nya smakriktning. Hur goda
pjeser, som än gåfvos, så glesnade småningom
publiken på parketten och raderna. »För all
del — Nya teatern är alldeles förträfflig, goda
stycken och utmärkt samspel — men det är så
tråkigt», och därför gick man hellre på de
teatrar, där det sjöngs »tsing-la-la» och dansades
cancan.
Och ändå, hvilken repertoar bjöd icke
Stjernström på redan under detta första år: »Don
Cæsar de Bazano», »Tadelskolan», »En lektion
på harpa», »Döden fadder», flera svenska och
franska komedier och lustspel af framstående
författare; och på hösten följde »Siri Brahe och
Johan Gyllenstjerna», »Den girige», »Kabal och
kärlek», »Kämparne på Helgeland»,
»Kadettskolan i Stuttgart», »En arbetare» m. fi. En
verkligt väl vald och mångsidig repertoar, som
borde ha tillfredsställt de flestes fordringar. Men
nej, det hjälpte icke — tiden var en annan.
Med 1876 tillkommo några fler kvinnliga
su-jetter, däribland fru Dorsch Bosin och fröken
Olga Björkegren, hvilken senare inom kort
lofvade att en gång i tiden blifva Sveriges första
tragedienne. De rika anlagen, den höga
majestätiska skepnaden, de vackra, fastän stränga
dragen, och den klangfulla stämman, allt berät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
