Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - NYA TEATERN - 3. »Jolanta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man förnimma en suck, eller en snyftning, och
då ridån föll, rådde också en andaktsfull
tystnad.
Men så bröt jublet löst — icke stormande
och vildt. Det var en aktningsfull hyllningsgärd
åt en konstnärinna, som med sitt fina spel skänkt
en stråle från sin egen rena, blygsamma kvinnosjäl.
Från den kvällen var hon publikens
gunstling och kritikens söndagsbarn — ja, själfva de
kvinnliga artisterna skänkte henne, utan afund, sitt
bifall.
Då hon första aftonen, sedan hon spelat
Jolanta, aflägsnade sig från teatern möttes hon
af Elise Hwasser, hvilken öfvervarit
representationen. Den stora skådespelerskan slöt henne
med rörelse i sin famn, under utropet:
»Tack, älskade barn! Ni har skänkt mig
en skön, oförgätlig stund!»
Och hon hörde till dem, som icke yfdes
öfver sina framgångar. Ständigt lika enkel och
blyg mottog hon beröm och smicker, och då en
gammal konstvän tillsporde den unga kvinnan
hvaraf det kom sig, att hon, ännu blott ett
konstens skolbarn, kunnat utöfva ett så gripande
inflytande på alla, svarade hon med ett stilla
leende:
»Jag vet ej, kanske man har litet sympati
för mig!»
Nu följde roll på roll. Man byggde hela
repertoarens framgång snart sagdt, på henne. Hon
utförde under de närmaste åren Maritana i »Don
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
