- Project Runeberg -  Teatern och Livet. Några tankar om dramatisk konst i nutid och framtid /
16

(1910) [MARC] [MARC] Author: Frida Stéenhoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fattarens roll vara en tjänares i ena eller andra
riktningen.

Författarens uppgift är att ge sig själv. Han skall
lägga fram sitt känslo- och tankeliv, sina strider och
drömmar. Han skall meddela sitt jag at allmänheten,
inte i den meningen, att han skall tala om sig själv,
utan i den meningen, att han skall dela med sig av
sin fantasi och intressera andra för, vad som rör sig
i hans själ. I den mån han kan detta, och i den
mån hans själ är rik, har han betydelse för sitt folk
och världen.

Om han sedan hör till de målmedvetna eller ej,
är en sak för sig, mot vilken teatern skall stå fri —
framför allt fördomsfri.

Så länge de förmögnare klasserna ännu levde i
ostörd ro — nu äro alla indragna i stridernas virvel —
kunde ju en smakriktning utbreda sig, som tog avstånd
från livets allvarligare och obehagligare sidor. Det
var ju överflödigt att fördjupa sig i »ledsamheter»,
som huvudsakligen angingo de fattiga eller på annat
sätt sammanhängde med statsbyggnaden. Ben angick
ej de nöjda, så länge den ej visade risk att vackla.

Den dramatiska konsten sjönk så småningom till
en ytlig förströelsekonst, därför att de finare och
tongivande teatrarnas publik ville ha det så. Varför
skulle man anstränga sin hjärna, när inga konflikter
funnos? De djupa känslorna voro också överflödiga,
de störde lugnet. Teatern var ju till för att på ett
angenämt sätt fördriva timmarna efter en god middag.
Eller reta aptiten till en fin supé. Skådespelet blev
ett underordnat bihang till kokkonsten, en hjälp för
magen att smälta maten.

»Le théåtre digéstif» * fick en lång glansperiod

* Paul Gsell.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:01:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/teaterliv/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free