- Project Runeberg -  Teatern och Livet. Några tankar om dramatisk konst i nutid och framtid /
17

(1910) [MARC] [MARC] Author: Frida Stéenhoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med de mest osannolika personager. Fina salonger
med lorder, markiser och eleganta skönheter, vilka alla
hade den viktiga egenskapen gemensam, att de voro
rika odågor, som aldrig sysslade med annat än
sällskapsliv, flirt, sport och det mest schablonmässiga
kärlekstrassel för egna och andras räkning. Den bilden
skulle scenen bjuda för att behaga.

Men tiderna förändras. Vad som givit den ena
generationen tillräcklig fantasinäring, tillfredsställer
vanligen ej den nästa. Åtminstone synes utomlands
en konstnärligare och socialare smakriktning nu göra
sig gällande, om ännu också blott mer eller mindre
tävlande med den gamla.

Man tycker sig alltför länge liknat strutsen, som
gömmer sitt huvud i sanden för att ej se, när den
tror en fara nalkas.

Varför skulle man ej syna sin egen tid i
sömmarna? Om inte annat så blir det en omväxling.

Men ej endast likgiltighet utan även ren fientlighet
ha varit bland de krafter, som hållit
verklighetsskildringen borta.

Det råder, som vi alla veta, på många håll ett,
mildast sagt, kyligt och spänt förhållande mellan de
sociala och antisociala makterna i kulturländerna. De
senare ha motarbetat all dramatik, som smakat om
än aldrig så litet av samhällelig reformsträvan.
Framför allt ha de varit rädda^för varje ord _av gillande
åt den kroppsarbetande klassens stigande
rättfärdig-hetskrav, i stället för att glädjas däråt som åt en
soluppgång.

Ty ett folk utan stigande rättfärdighetskrav har
ingen morgondag.

Denna fientliga del av publiken har använt sitt
inflytande att rädda teatern från varje besmittelse av
det vaknande sociala samvetet, men därmed också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:01:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/teaterliv/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free