Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Betty Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den var icke synnerligen gynsam och isynnerhet
fick fru Almlöf ganska skarpt påskrifvet.
Skådespelerskan rasade, kramade ihop
tidningen, ögonen sprutade eld och hon skar
tänderna. Fåfängt sökte Almlöf lugna henne med
orden:
— Kära, söta Betty, icke skall du fästa
dig vid sådant där. Icke förstå de där
herrarne att bedöma ditt genomtänkta spel och
konstnärskap —
— Tig, Knut! Sådant kan endast hända
mig, som har ett sådant välsignadt nöt till
man!
Nu kom Svante Hedin till Almlöfs hjälp,
i det han med sitt vanliga gemyt utbrast:
— Herre Gud, lilla Betty, icke rår Knut
för det. Nej, jag vet hvad det är. Det är
den förbaskade aftonpunschen med thy
åtföljande magsyra på morgonkvisten som
anfäktar “murflarna“ och gör dem både blinda för
all din förträfflighet och elaka. Den där åkomman
känner jag väl till. — Kom nu, lilla
Betty — så gå vi tillsammans och raka oss!
Fru Almlöf hade nämligen en respektabel
anläggning till mustascher.
— Svante! Eländiga människa, gå! Jag
vill icke se dig, ditt odjur! — här stampade
Betty ursinnig med båda fötterna.
— Odjur! — va’ det, ja. — Nå, jag får
väl gå ensam då! — skrattade Svante.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
