- Project Runeberg -  Teateroriginal och typer från skilda scener /
39

(1900) [MARC] Author: Adolf Hellander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Teaterdirektören C. I. Selander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men kung Carl dref kurtisen för folket
ännu längre. Han ville aldrig vända det och
— publiken ryggen vid sina sortier, utan gick
baklänges ut. Detta tyckte mången var att
gå väl långt i kunglig artighet och en af den
tidens teaterrecensenter gjorde sig ärende upp
på scenen för att om möjligt taga reda på
orsaken. Han fann då, att Selander ägde
grundade skäl för sitt tillvägagående. Serafimerbandet
räckte nämligen endast från axeln till
midjan fram — på ryggen sammanhölls det
af ett segelgarnssnöre. Skådespelaren hade
alltså samma skäl som den hederlige Portos
i “De tre musketörerna“ att icke vända ryggen
till. Publiken hade emellertid roligt — utomordentligt
— och Selander var — utomordentligt
— nöjd med “kofvan“.

Sedermera hedrade den originelle
teaterdirektören då och då hufvudstaden med
sina prestationer och alltid med samma
lysande program, men mest gladde han dock
landsorten med sina besök. “Landsortens
publik behöfver fostras vid konstens heliga
eld — se gu’ da’ då!“ — brukade Selander
säga.

En gång kom det lilla “honetta“ sällskapet
till Vernamo. Det hade då gått litet illa,
och direktörens hela bank vid framkomsten
bestod af 75 öre. “Se gu’ da’ då!“ — Emellertid
skaffade Selander sig och den “underbara
kvinnan“ enskildt logi, hvarefter han
begaf sig ut i köpingen att söka förskaffa sig
lokal att uppträda i. Då han kom åter, fann
han den “underbara kvinnan“ sitta gråtande.
Det hade inträffat en liten malheur. Hon hade
nämligen råkat slå sönder den lilla nödvändiga
porslinsartikel som ju lär finnas i hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:01:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/teaterorig/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free