Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Albert Alberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Följderna skulle snart visa sig.
Björnarna började infinna sig och — de voro
legio. Sujetterna fingo inga löner, och snart
artade sig allt inom teatern till fullständig
anarki. Alberg tycktes dock finna sig
förunderligt väl i all denna förbistring, som
han själf tillställt. Han gnuggade händerna
och skrattade åt alltsammans. Han tycktes
ha riktigt trefligt! Och för att trösta sina
bråkiga “artister“ inrättade han en krog i
teatern, där sujetterna, enär de icke fingo
några penningar, fingo sina löner in natura,
i bränvin, öl och smörgåsar. Det var ett
vildt lif, som fördes, och det var icke sällan
som “aktörerna“ lågo redlösa i backarna. Som
dessa vanligen saknade bostad, lågo de i
klädlogerna om nätterna och här fördes ett
fullständigt röfvarlif. Slutligen var alltsammans
slut. Skandalen gick för långt — björnarne
ledsnade vid att endast brumma. Teatern
stängdes och Alberg sattes i konkurs. Men
han förblef oförbrännerlig och vid lika godt
humör.
Hela den dyrbara attiraljen gick på auktion,
som förrättades ute på Djurgårdsteatern,
och här uppträdde Alberg själf ibland såsom
auktionsutropare. Sålunda ulbjödos Albergs
personliga tillhörigheter, däribland hans fars
och mors porträtt i olja, och nu steg Alberg
upp och skrek: “Bjud öfver, godt folk — ni
skall veta, det är min pappa — en riktig
gammal hedersprisse! — och det där är
min mamma — hon kan väl vara värd en
tia nu!“
Ändtligen var det rent hus å Djurgårdsteatern
och vagabonderna och frilogerarna
utdrifna, hvilka huserat därstädes, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
