Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Filip Bauck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glänsande följe, hände sig icke bättre än att hästen,
i det han passerade förbi sufflörluckan, släppte
efter sig ett doftande “visitkort“, hvarvid Bauck
framträdde ur “folkets led“, steg fram till
sufflörluckan och pekade på det aflämnade,
såg på publiken och ruskade högst missgillande
på sitt hufvud, hvarefter han återvände
helt lugnt till sin plats.
Stackars Bauck! Hans ungdomsdröm att
bli en konstnär förverkligades aldrig, och icke
heller gjorde han mycket för dess
förverkligande. Det gick med honom som med så
många andra, hvilka gått till Thalias tempel
med gyllene rosendrömmar; de kommo aldrig
inom förlåten. Sedan Bauck ännu ett tiotal
af år gått i slaftjänst och nött ut sig i
operakörens djupa led samt därunder så
småningom sjunkit ned till slö likgiltighet,
slutade han och for till Kristiania, där han
ingick vid den då nybildade norska operan, i
hopp att där möta soligare dagar. Några
mindre roller fick han visserligen, men nu
var röstens klang förbi, och snart stod han
åter fast i kören. Slutligen kom döden, den
store, ömhjärtade befriaren från alla lifvets
sorger, som lämnar blott minnet kvar — denna
gång af en beskedlig tok, en kvick
karl och en i det hela god människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
