- Project Runeberg -  Teateroriginal och typer från skilda scener /
73

(1900) [MARC] Author: Adolf Hellander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Vilhelm Jacobson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genomgående. Några ögonblick efter mitt inträde
kom min nya bekantskap nere från scenen
och slog sig nonchalant ned i en fåtölj. Jag
tänkte i min naivitet, att han var en af
elevskolans lärare, men fick klarare inblick i
saken, då Jolin satte pince-nezen på näsan och
sade med sarkastisk ton: — Hvad tusan vill
herrn här? Ska’ vi åter ta’ oss en liten
proflektion? Den kan nog behöfvas, då kan herrn
alltid få lära något.

Den myndige unge herrn steg generad upp
och på en vink af läraren smet han ut.

Detta var min första bekantskap med den
ordinarie engagerade “premiereleven“, som
han älskade att kallas, Vilhelm Jacobson.

Men Jacobson hade, trots sin stormodiga
och skrällande ton, dock äfven sina goda
sidor, när man väl lärde känna honom. Han var
i hjärtat god och vänfast, om han äfven älskade
att härska öfver andra, dem han trodde sig om
att kunna kujonera, ty “hvar och en är herre
öfver sin stackare“, som lärpojken sa’, när han
klådde kattungen. I synnerhet öfver de
nykomna eleverna ville Jacobson gärna spela
custus och gälla som en föresyn, så mycket
mer som han ansåg sig själf hafva förvärfvat
scenvana efter ett års praktik och därför att
han tilldelades de mest framstående
statistplatserna och till och med redan hade fått
offentligt säga några ord på scenen. Detta
stärkte icke litet Jacobsons stormod.

Bland de nykomna profeleverna fanns en
stackars yngling vid namn Svante Sandström,
som kommit till teatern med stora drömmar
att få blifva något stort, att få spela Hamlet,
trots han saknade alla betingelser att någonsin
nå ett sådant mål. Hans figur var rank

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:01:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/teaterorig/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free